sussistandalone

Nu är det vår. Fast just idag var det svinkallt, 2 grader när jag skulle cykla iväg på morgonen. Det är å andra sidan bara april och det finns ju en anledning till att det heter just aprilväder. Jag skulle iväg på fackmöte, eller möte och möte, det var utbildning. Jag åkte med en tjej på jobbet, hon var inte så engagerad, satt mest och kollade på mobilen och packade ihop hennes saker n halvtimme innan vi skulle gå.
Jag känner att jag är den enda på jobbet som faktiskt bryr sig och vill lära mig mer. Jag är så trött på att folk rycker på axlarna, skiter i det som är viktigt och struntar i om andra har det sämre på jobbet. Att man kan inte ens kan få medhåll från medarbetare när något är fel.
Ingen bryr sig.
Alla bryr sig bara om sina egna intressen och nöjen.
Jag har i princip inga riktiga nära vänner.
Vänner jag träffar ofta, ringer och pratar med, planerar grejer ihop med.
Nu har vi dessutom kommit upp i den åldern att de flesta har kille. Bor ihop med sin snubbe. Gör allting med sin jädra pojkvän. Jahaaapp. Kul kul.
Jag har inget planerat i sommar alls. Varför inte? Jag har inga nära vänner som vill hitta på nåt med mig. Det var samma sak förra sommaren. Det säger väl nånting att enda gången jag badade var med min 60-åriga granne. Det var ingen annan som ville. Ingen att åka bort med. Ingen att åka och bada med, ingen att grilla med, ingen att gå på fester med.
Men så är det att vara ful och opoppis.
You can´t havev it all. Synd bara att jag inte har nåt.
Snart har jag inte ens en katt längre.
Vad jag har är jobbarkompisar jag bara snackar allmän ytlig skit med, och träffas väldigt sällan utanför jobbet.
Jag har gamla barndomskompisar som jag träfffar två ggr om året. Jag har "alla andra" kompisar som bor ihop med sina killar som jag träffar sporadisk och vi pratar om all vardagsskit. Det finns ingen jag kan prata med om nåt riktigt jobbigt. Ingen jag känner att jag kan ringa om det är kris,
Summa summarum, inga nära vänner. Bara en drös bekanta.

Efter ett par stärkande dagar i norra fjällen med mamma är det mycket bättre.
Ingen ångest, och tänk va skönt att vara fri från nån kille. Nä, inga killar på ett tag, det var det som var ångestkällan. Så det var rätt tid att åka bort på. Vi hade dessutom fin åkning, rätt fint väder och bara myspysigt och trevligt.

Faaeen, jag har stukat foten, det var i lördags då jag ramlade när jag var lite på lyset, pang nerför trappan. Aj aj, aj, det gjorde så jääääävla ont. Bandage och kryckor nu. Hoppas det blir bättre till på lördag när vi ska till Sussi i knivsta.

Inflyttning snart! Får tillträde på fredag (tisdag idag), det är också då vi ska till banken och skriva på papper.
Jag och mamma har tjafsat lite om hurvuda mkt nytt jag ska ha i lägenheten. Hitills lutar det inte att jag ska få nåt nytt alls, på sin höjd ett köksbord, men mamma är så snål så hon kommer säkert hitta nåt gammalt bord hon tycker jag kan ha.

Jag ska ha våra gamla fula köksstolar. Våra gamla mattor, gamla tv-möbel, gamla soffbord, gamla hyllor... Jag ska inte ens få en ny säng utan morsan vill hör och häpna köpa en begagnad säng!! Hur kul är det??? En begagnad säng :-(
Jag ska väl be på mina bara knän för att få en ny lampa, hon tycker redan jag har tillräckligt med våra gamla lampor.

Samma sak med gardiner, handdukar m.m. Jag ska inte få nåt nytt. T.o.m gamla kastruller ska jag ha, jag köpte nya bestick själv för jag vill inte ha våra gamla skitfula 80-talsbestick med sunkigt trähandtag, urk. Vi ska heller inte göra om nåt nånstans, inga nya tapeter etc.
Så tänker jag på vad min kära syster har fått. Jag sitter i hennes rum just nu så kan ju rabbla upp det, när vi flyttade hit fick jag inget nytt alls iöverhuvudtaget. Cissi fick : Ny säng, cd-hylla, tv-möbel (och våran stora feta platt-tv också såklart), ny garderob, nya svindyra tapeter, nya hyllor, tre nya lampor, ny gardin, nya tavlor.
När jag påpekar detta för mamma blir hon vansinnig och kommer med det helt ogebripliga försvaret att - Ja men Cissi och du är ju olika! Du har ju inte velat fått nåt!!. Ehhh.. det har jag visst det påpekar jag tillbaks.. och mamma blir genast skitförbannad och bara " Du har väl fått så mkt annat!! Ta den där Parisresan!! - Men mamma, det var i 2an på gymnasiet för 7 år sen och Cissi har ju också fått åka på resoer.. Suck.
Alltså.. jag vet inte.. jag förstår inte hur man kan ge ett av sina barn så mkt, och ett så lite. Det är inte bara möbler.. det är mobil, digitalcamera, dator, cykel...
Fast jag har hela listor med saker Cecilia fått som inte jag har fått så ser mamma inte orättvisorna i det. Hon skrek att jag skulle ju få en massa saker nu när jag flyttade och jag undrade desperat- VADDÅ!! Allt som jag ska ha med mig är ju begagnat! T.o.m det som hon ska köpa till är ju gegagnat!!
Hon har lagt åtskilliga tusenlappar, verkligen många många många tusen kronor på min syster. Hon får hem betalningspåminnelser hela tiden och beställer hem det ena och det andra. Jag lånade en cd ur syrrans cd-ställ, hon blev skitpissed och skrek att hennes dyrt inköpa cdsamling skulle jag ge fan i. Det är bara det att Cissi beställde allt från cdon.com och lät mamma betala men det har visst syrran glömt.
Jag har inte glömt.
Man ska behandla lika barn lika.

Ikväll blev jag dumpad.
Han är så feg. Han erkänner ingenting. Låtsas som ingenting. Skyller ifrån sig. Spelar oskyldig. Som om han inte hade nåt med saken alls att göra. Som om det inte var nån stor grej alls. Åtta mysiga helgen åt helvete. Två månaders dejtande och engagemang för ingenting. Ingenting. Jag önskar så himla mkt att jag aldrig hade tagit hem honom den där kvällen för två månader sen. Att jag bara hade låtit honom vara. Jag borde fattat det... jag tog allt initiativ.
Vad fick jag för det..? Ingenting. Jag står ensam nu och undrar vad som gick fel. Varför sa han inget..? Bara låta tiden gå och han säger att han inte visste vad jag kände men han visste! Han såg. Han ljög för mig. Han spelade ett spel. Han ville ha lite kul.

Så är det med nästan alla män. Jag trodde verkligen att han brydde sig om mig. Jag trodde han ville ha mig. Jag känner mig så jävla lurad, så trampad på, så ledsen, så besviken, så dum, så ful, så otillräcklig så förudmjukad, så förlöjligad.
Alla fina ord. Alla vackra gester. Som betydde exakt ingenting.

I nuläget vet jag inte vad jag ska göra åt det hela. Jag vet inte om det hela beror på årstiden och allmänt deppigt eller om det bara är personen i fråga som leder till denna gigantiska ångest. Eller om det är en kombination av de två. Om det "bara" är att jag är deppigt (som fan ska tilläggas) så vill jag inte göra mig av med relationen.
Det är nån typ av hatkärlek. Varför ska jag lägga band på mig och anstränga mig och må dåligt... om jag inte får nånting ut av det i slutändan. Vänta ut det..? Hur länge ska jag ha ångest..? Hur länge ska jag må så dåligt? P.g.a en person?
Jag har verkligen försökt använda mina DBT-färdigheter men det hjälper väldigt lite...
Det känns som att vad jag är gör så blir det fel.
Wait it out.
Jag vill bara få en riktig bekräftelse.

Fuck it.

Nu har jag/vi köpt en lägenhet till mig!! Skrev på papperna i fredags. Jag fick nästan panikångest, det är inte det att jag inte är glad, vad tusan jag har ju tjatat om nytt boende länge nu. Det var bara när jag satt där och såg mig själv ensam i lägenheten helt tyst och ensamt. Jag vet inte riktigt.. sen är jag bara så trött. Jobbat sex dagar den här veckan, gått upp tidigt alla dagar. Ska ha mens snart så är jättekänslig. Känner mig nere och har ångest nästan hela tiden. Har varit sjuk och har jobbigt munsår nu, det har varit mkt stress...
Jag vet att jag kan vara nedstämd den här årstiden.. men det tär på mig, Sen det här med J tär på mig ännu mer nästan. Jag har ett stort problem. Han har en mkt nära tjejkompis, A. De gör allt ihop. Ses ofta, Ringer ofta. Smsar ofta, De kallar varandea saker som bäbis och liknande. De har knullat massor. A har typ varit kär i Jonas.. och vad Jonas kände för henne vet jag inte riktigt. Jag vet bara att det hela stör mig. De är en millimeter, en hårsmån från att vara tillsammans.  Fast det är JAG som dejtar honom eller vad faaaan det nu är vi håller på med. Han är tydligen singel iaf. Jahapp då är jag det också. Han pratar om tre saker: Gitarr, magic, A. Gitarr, magic, A. Gitarr, magic A. Jag är så trött på att höra nåt om henne. Och han tar alltid henne i försvar. Hon är som en förbannad ängel man egentligen bara vill bli av med. Fast jag vet att jag mest är osäker och ledsen.
Hade de baaara varit kompisar hade jag inte brytt mig! Men de har haft känslor för varann och har haft sex i princip ända tills han träffade mig,. En kille på jobbet frågade hur jag visste att de fortfarande inte hade det. Det har de inte, men jag är ständigt medveten om deras relation. Jag känner mig inte omtyckt eller uppskattad. Jag kommer inte priroriteras. 
She´s number one. Jag är verkligen så intresserad av honom.. i fredags insåg jag det. Det är jobbigt.


Jag flyttar in om en månad. Jag fick lite pengapanik... hur mkt är det egentligen jag ska betala för mitt boende varje månad? Minst 4000 iaf. Sen är det ju en drös saker som skulle behöva inköpas...  Lägenheten i sig är iaf i toppskick. Allt är nyrenoverat. Badrum, kök, hall. Jättefräscht. Det är en väldigt ljus lägenhet, det är fyra fönster. 
Oj vad trött jag är nu känner jag... ska försöka gå och lägga mig snart.
En kopp té, kolla lite på tv kanske. Vadsonhelst som kan distrahera mig från att känna av den krypande ångesten.
När jag var liten hade jag också ångest, men jag visste inte vad det var, jag trodde jag hade dåligt samvete för nånting jag hade gjort fel, men jag kunde inte komma på vad det var.. och då blev det ännu värre och jag tyckte jag var dålig.
Nu vet jag vad ångest är. Den kommer  gå över. Bara hålla ut lite, Inte agera enbart på känslorna. En sak i taget. Distrahera. Göra trevliga saker. Umgås med vänner. Jaaa på tisdag ska vi ha myspyskväll ett gäng tjejer från jobbet. Det ser jag fram emot, vi ska va hos Vickan. :-)




 

Med vare sig det ena eller det andra. På nästan alla fronter. På jobbet är det som vanligt; jag jobbar svinlite och hur mkt annat folk som helst får jobba extra. Sen har de tagit in en till person till kassan! Jag fattar ingenting. Man blir verkligen inte värderad efter hur väl man presterar på jobbet iaf, det är då ett som är sant. Eller det är egentligen två nya i kassan Linda och Alex. Alltså just Alex.. snälla, det sista vi behövde var en till liten ung kaxig kille i kassan. Jag orkar inte ens vara arg över det längre, jag är bara uppgiven och ledsen, de bryr sig inte ändå, de skiter fullständigt i en ung tjej i kassan.  Jag är utbytbar på tre sekunder.
Och det känns deppigt om lägenhetsletandet... det finns nästan ingenting ute och det som finns ligger på 750.000 i utgångsbud o kommer garanterat gå upp under budgivningen. De vi har budat på har gått upp över 150.000. Det var väldigt deppigt att behöva gå till banken och visa upp sina fjuttiga papper från Willys. - Ja jag jobbar bara halvtid. - Ja jag får bara ut dryga 10.000 i månaden. - Nej jag kan inte få jobba mer. - Nej jag kan inte jobba extra på nåt annat Willys. Suuuuck.
Hur det går med Jonas? Jaa.. det vete tusan. Det är både jättebra och lite mindre bra. Jag vet inte hur bra vi passar ihop? Jag känner inte riktigt att han engagerar sig i mig, men han är en sån där kille som pratar mindre och gör mer, det är iofs trevligt. Han är en sån där lugn lite disträ konstnärssjäl. Han kan verka väldigt avlägsen bitvis, vi kan sitta och prata om nånting och så är han tyst en liten stund och sen vips säger han nåt om något helt annat. Sen har vi j uett annat uppenbart problem, vart vi ska vara. Hitills har vi alltid varit här hos oss, vilket har börjat irritera mig litegrann. Nåja.
Vi får väl se vart det  hela leder.
Träna har jag inte gjort på två veckor, hela förra veckan hade jag nån mystisk åkomma med lite feber och illamående, riktigt urkigt.
Syrran är hemma den här veckan, hon har lov, och nej hon går inte på gymnasiet hon läser på folkhögskola! Det verkar otroligt slappt och nice där, iofs så får de pröjsa skitmkt för att bo och äta där (över 5000/månad). Men de verkar inte ha prov och inga dryga lärare och mkt shysst folk.
Februari är bra deppigt, jag minns för ett år sen, då var jag rätt nere vid den här tiden. Det känns bara som om tiden står still. Det finns ingenting att se fram emot och det är fortfarande jättelångt till riktig vår och till sommaren.
Jag har ingen aning om när jag ska ta semester i år, jag vet inte ens hur mkt betald semester jag har! Jag tänker nog ta tre veckor. Början/mitten av juli och en i juni, runt midsommar.
Den här månaden har jag verkligen inte shoppat nånting. Inte ens en jävla strumpa. Och ändå har jag 200 spänn på kontot nu. Det suger. Skit också.

Nu måste jag gå och göra nåt vettigt eftersom jag egentligen skulle tränat idag men låtsades att jag mådde dåligt för mig själv och sov länge. Därav ångest nu så jag måste göra nåt. Lite mysigt iofs att alla vi tre (+ Selma såklart) är hemma.

Adieu and good bye

Jag har inte gråtit så mkt på jättelänge.
Jag är så jävla arg. Jag är så jävla arg.
Jag känner mig så jävla fel, så jävla ful, så jävla dum, så jävla fet. Som en jävla gris. En fet dum gris.
Som ingen kan tycka om. Eller vara med. Eller ta på allvar.
Jag kommer alltid vara ensam.
Jag kommer alltid vara ensam.
Jag kommer, alltid, alltid, alltid vara ensam.
Jag känner mig fel och ful och utanför överallt. Bland vänner, på jobbet, i sängen, på krogen, överallt.
Jag har sagt det en triljon gånger, ingen, ingen, ingen bryr sig. Jag är inte tillräckligt bra.
Alltid en ful medelmåtta. Dum. Efter. Tjock. Värdelös.
Jag önskar jag hade blivit född till något annat. Eller åntminståne fått en ärlig chans.
Jag har inte fått en ärlig chans. Jag har kämpat och kämpat men aldrig fått nåt.
Ni som inte känner mig, det vill säga alla kan dra åt helvete. Det finns ingen som känner mig. Inte nån av mina gamla vänner, inte nån av mina nya.

Titta inte på videon, för den än hemsk. Mkt värre

http://www.youtube.com/watch?v=pu-8wGbWMro

Mitten av januari. Det har blivit kallt igen. Jag är själv hemma med Selma den här veckan, Cissi kommer å andra sidan med stor säkerhet hem imorgon. Hur det går där borta för henne vet jag inte riktigt, men so far so good tror jag. Är lite konstigt att inte ha henne hemma, hon för rätt mkt oväsen.
Gah, imorn ska jag till dryga Unga vuxna, jag är inte direkt överförtjust, men eftersom jag fyller 25 snart och man får bara vara inskriven där eller vad man ska säga tills man är just 25.. så det är väl att det blir nån anvslutningsagrej och om jag ska gå nån annanstans. Jag behöver inte gå nånstans, bara jag får mina piller. Jag hatar läkare. Jag har bara träffat en vettig, Erik Elenius, han förstod människor, han förstod livet. Han rutade inte in oss patienter efter diagnos och medicin, han var uppriktigt och hjälpsam, tog sin tid, var superpersonlig, bättre psykiatriker finns inte. Med andra ord har jag inte så stora förhoppningar om imorn, det är samma visa samma gång.
 Läkaren har inte läst ens journal och så måste man dra samma jävla story varje gång. Och de är alltid, alltid sena, imorn ska jag fan va sen så får läkarnissen vänta.
Hmmfp. 320 hutlösa spänn kostar det också. Jag har för mig att man inte kan betala kontant och då får man en faktura hem.. och faktueringsavgiften är typ 55 spänn eller nåt liknande. 08:15. Ja ja, bara det går fort, jag börjar jobba kl 11 så måste hem emellan.
Slutar kl 19 och då ska jag hem till Freja som har födelsedagstillställning. Hon bor nära mig så jag får hem o byta om fort som fasen.
På lördan har Peter också födelsedagsfest, hoppas det blir trevligt.
Jag har precis kollat ut en lägenhet på hemnet som jag tycker verkar skitbra, både jag och mamma har suttit på hemnet i veckor och kollat, vi har gått på visningar också men det har varit ganska kasst.. eller en var bra men budgivningen drog iväg så väldigt. Den här ligger iaf i salabacke på verkmästargatan... När jag tittade på bilderna såg det ut som det är samma hus som ett gammalt ragg till mig bor/bodde i (vet inte om han bor kvar). Ragg och ragg, olycklig förälskelse kanske man ska säga. Jag mådde ändå så dåligt då så jag skulle inte ha kunnat vara i nåt förhållande då.
Mamma kommer hem från Indien på söndag.
Jag är missnöjd med jobbet... har varit det förr men nu är det rätt illa. Jag blir arg så fort jag kommer dit... Jag jobbar svinlite, verkligen liiiite, liiite, skiitliiiite. 3 ggr i veckan, i snitt 18-21 timmar. En halv helg har jag fått också. Lördan såklart.
Jag höll på att fila på ett nytt CV häromdagen men var så trött att jag la ner. Våran skrivare hemma har lagt av också. Suck.
Tränade idag, hade inte tränat på en månad, yikes. Men det gick bra, tog ut mig så jag trodde jag skulle spy.
Avhållsamhet har inte varit min grej, men det verkar ha blivit det. Ofrivilligt eller frivilligt? Hmm. Skitsamma.
Happ, eftersom jag ska upp kl 7 imorn och klockan är 22:55 är det kanske dags att gå och lägga sig.

Happ, fjärde januari, nytt år. Annars är det väl inget speciellt som är nytt. Nej, faktiskt inte. Samma jobb, samma boende, samma pretty much everything. Jul och det där var väl rätt okej, men det var ganska b att vara i Sthlm, inte samma sak allt, de hade ju inte ens fixat allt, vi satt ju inte och åt tillsammans vid samma bord, det var inte samma stämning.
Festade på juldan? Nohoway. Efter min bortamatch där för ett tag sen blev jag minst sagt nere, var rätt nere innan jul, det är först nu det vänt. Skönt det, nu är jag mig själv igen. . hmm tror jag iaf. Inget mer tjoho med David heller, det känns avslutat, tror jag. Det är mkt jag tror, jag vet inte, för jag hatar att ha fel. Anyway.
Bah, vaknade idag och hade jäääätteont i halsen, nu när jag precis skulle vara ledig en vecka, och baah. Har inte tränat på två veckor och är typ fetare än nånsin.
Cissi ska flytta ut till folkhögskolan vid Biskops-Arnö, det känns skitskumt att hon inte ska bo här längre. Jag kommer sakna henne, Å andra sidan kan varken jag eller hon bo med mamma så länge till. Jag letar lägenhet, efter ett litet uppror från min sida är mamma med på noterna att kolla efter en bostadsrätt. Annars kan jag bo hemma tills jag är 30. Ekonomiskt ja, socialt hållbart, nej. Det är bara så himla dyrt. För det första vill jag inte betala 750,000 för 25 kvadrat och då måste man leta efter bostader så långt ut, eller ja, jag är inte jättekräsen men nu när man vant sig vid att bo så nära stan känns det plötsligt lite b att tänka sig att bo ja en 4-5 km längre bort. Och allt som ligger hyfsat nära stan som är okej i pris är riktigt sunkigt, jag vill inte köpa ett renoveringsprojekt, speciellt inte eftersom jag har fixardyslexi.
Nåja, nu ska jag kolla klart på filmen "Du, jag och Dupree" med syrran, ganska nice film. Apropå Owen Wilson, jag vill se Darjeeling Limited igen, den var skitbra, glad att jag såg den på bio. Det är förresten en jävla skandal att jag inte såg "The Dark Knight" förra året, eller ja, jag har ju inte sett den nu iår heller. Vi har den på jobbet så kan köpa den där.

So long.

...jag mådde så dåligt som jag gör nu. Jag är så besviken på min omgivning. Nyligen träffade jag en gammal killpolare (Johan) som jag inte sett av på rätt länge, vi har stått varann ganska nära en tid och han hjälpte mig med en hemsk grej för länge sen, iallafall så var jag hemma hos honom för att snacka lite och så. Alltså, vi pratade om hans jobb, hans lägenhet, hans tjej, hans hund, hans intressen, hans brorsa, hans brorsas jobb med mera. Jag tror inte ens han frågade hur jag hade det, vare sig privat eller på jobbet eller med familjen och vi har känt varann i nästan tio år. Sen är Jocke här i Uppsala nu över jul och några dagar och träffade honom igår, det var nästan lika illa där, hans jobb, hans ex, hans fotografering, hans lägenhet med mera.
Är jag plötsligt så lite jävla värd att jag inte ens är värd att höra hur jag mår??!! Jocke och jag har alltid gillat varann och en sommar hängde vi jämt och gjorde sjuka och roliga grejer ihop. Jag vet inte, jag blir bara besviken och skitledsen. På alla och allt.
Sen har jag blivit upprepad fetingsdissad av killar på senaste, vilket i sin tur har fått mig att känna mig totalt fel på alla sätt och vis. Visst, allt jag har gått igenom under alla år av misery klarade jag mig själv, det är ingen annan som nånsin har hjälpt mig förutom mig själv (jo DBT-teamet såklart). Men ändå när man mår riktigt dåligt och bara vill ligga och gråta under täcket så finns det ingen som bryr sig.
Utåt sett är jag alltid glad, framförallt på jobbet, även om jag kan vara arg ibland visar jag aldrig att jag faktiskt mest är ledsen.

Nu ska jag gå och duscha och gråta och tänka på mitt underbara liv.
Det blir bättre, men det var lite dålig timing just nu att må kasst.

Jag kan verkligen förstå att jag mådde sämre förut, med tanke på att jag gick ut mer. Självförtroendet får en rejäl jävla känga varje gång man ska gå ut. Spelar ingen roll hur söt och fin jag kände mig innan, väl ute är jag otillräcklig. Nåja, jag har kommit över stadiet där man tror att något romantiskt och fint ska hända ute. It won´t happen. Never did, never will. Jag har också fått bevis att det spelar ingen roll om man är den där glada humoristiska tjejer som bjuder på sig själv, är trevlig och får andra att skratta. Nu är det bevisat, det hänger bara på utseendet! Och jag som inte ens är ful? Hmm. Ja ja.
Jag brukar bli lite gladare och på finfint humör när man druckit, men går man ut så blir det så fel. Jag skyller på bj, jag hatar det stället. Det är så oerhört destruktivt . Jag har lovat mig själv vissa saker att inte göra om, jag tänker aldrig göra nåt mot mig själv p.g.a nån sån skit. Det var riktigt skönt att komma hem sen igår. Jag har mått ganska halvkasst idag, men det kunde definitivt varit värre. Jag tror förresten inte jag vill träffa Kalle nåt mer. Jag nöjer mig fint med David.
Haha Anna den slampan fick nåt inatt, och bra verkade det vara också, en officer och allt, grattis, du tog kål på tomten ;-)
Tatueringen kliar, men det känns jättebra att jag fick den fixad, jag stod ut med smärten den här gången också.
Imorn börjar jag kl 7 så blir tidigt ikväll. Bara 10 dagar kvar till jul.

Gjorde man det skulle man ju gå runt och ha ångest över allt onödigt man gjort och allt nödvändigt man inte gjort jämt.
Jag hade väl lite ångest efter julfesten med jobbet men på det stora hela var det jättekul. Alla umgicks och åt, drack, sjöng, dansade, pratade, skrattade och hela köret. Inget bråk, inget svineri. Bara stackars Patrik som spydde. Visst, jag gjorde tre pinsamma grejer, men jag dör inte för det. Mest pinsamt blir det att träffa Jonas på jobbet, annars bryr jag mig inte direkt.

Igår (måndags) hade jag rätt mkt ångest över det mesta när jag vaknade och ville varken göra något eller träffa någon, men ( tänkte på göra-tvärtemot-känslorna under känsloregleringsmodulen från terapin) och gick och tränade och fikade med Sussi och det var mucho trevligt. Sussi ska flytta ihop med sin kille Peter, weiha, han har precis köpt en 2a i knivsta så de flyttar ihop i slutet av januari.
 Blir lite irriterad över att Sussi under tiden hyr ut sin lägenhet till Issas ex, hallå, hon känner ju inte ens honom! Och här kommer jag och blir 25 snart och har beklagat mig så mkt under det senaste halvåret hur svårt det är att hitta ett boende och så går hon och hyr ut den till nån hon inte känner och bara sådär också när jag har känt henne under flera år. Kul att hon hade mig i åtanke. Det var som när min mobil gått sönder och Sussi precis köpt en ny mobil och jag försökte fråga om jag kunde få köpa hennes gamla, men då sa hon att hon ville ha den som en extramobil, sen går hon och säljer mobilen till Issa (återigen Issa, vad är det med den människan...) för att Issa ska ha två (!!) mobiler. Shysst.
Jag har alltid vetat att jag är jävligt lågpriroriterad när det kommer till det mesta men nånstans börjar man ju undra.

Sussi ska i vilket fall ha födelsedagsfest nu på lördag som jag ser fram emot. Okej, bara för att jag började babbla om det där med lägenheten och Issa blev jag lite bitter.. jag vet hur det kommer va på festen... suuuuck. Ja, jag vet, jag är inte snygg och smal och har världens finaste jobb så jag är inte värd att prata med. Men fine. Alla killar är alltid intresserade av Jennie och Issa. Peter (Sussis kille) skulle dra dit en del av hans polers iaf, hans brorsa skulle också komma, hans brorsa är rätt lik David, måtte jag hålla käft om det på lördag iaf.  Jag ska bara ta med mig tre cider att dricka.
Jag jobbar på lördag, 7-16:10, det är både bra och dåligt. Bra för att då kommer jag hem i tid och hinner fixa mig och hela köret innan jag ska till Sussi utan att stressa ihjäl mig. Dåligt eftersom jag måste gå upp 05:30 på morgonen och kommer vara skittrött.
På fredag ska jag till Rough Stuff och fixa mig tatuering, dels fylla i den på ett ställe där den den tappat färg under läkningen och dels lägga till lite skuggning på ena sidan. Det ska jag ha kl 16 så jag hinner hem i tid iaf.. måste ju gå och lägga mig typ klockan 20 om d ska bli nån sömn inför lördagen. Köpte en klänning igår som jag ska ha. Först köpte jag en kjol på Gina men ångrade mig. Plus att jag fick fetångest, kjolen var i storlek 44 och det har jag bara inte. Klänningen var i storlek 40 haha, mkt bättre :P

Fick reda på idag att Patrik ska sluta. Han är så vettig, fin, söt, snygg, trevlig, tillmötesgående, rolig, kompetent... Så jävla trist att han bara ska sluta. Jag är genuint ledsen. Jag gillar honom jättemkt. Han är dessutom den snyggaste killen på jobbet. :-(
Varför? Nåja, det angår inte mig. Jag förstår honom till viss del.. det är inte allt på jobbet som är direkt underbart.
Var hos David och hade lite tjoho. Som tröst eller nåt. Han har typ nada personlighet och var tråkig. Och det sa jag också.
Jag är missnöjd med lite av varje för tillfället. Var rejält taggad inför personalfesten på lördag men det dog nu. Ja ja, jag jobbade inte så mkt med honom ändå. Trist för Danne också.
Ja ja.

Hmmfp! Här har man bytt helg för en viss person förut på jobbet, och fine det är väl okej,  tänkte att det kan man göra för att man är shysst och så kan personen återgälda det sen nån gång. Trodde jag ja. Nehepp, då vet jag iaf att jag inte tänker göra den personen nån tjänst.. och än mindre ge bort en söndag! Alltså vad tror folk!??!
Och en annan på jobbet bara "Nä men jag kan ju ta din lördag, jag vill jobba så mkt som möjligt" Men snälla lilla vän, jag sitter här på mina 20 timmar och behöver alla timmar jag kan få, speciellt helger,  jag tänker för i h-e inte ge bort en lördag, speciellt till nån jag inte ens känner! Ska jag nånsin ge bort ett pass ska jag göra det till nån som förtjänar det som jag vet skulle göra detsamma för mig. Och ni som inte ville byta... fine, kom inte och fråga mig i framtiden om jag kan byta bara.
När jag för en gångs skull har nånting planerat!! Va! Det går inte alls :-/ Biggis har mysbjudning hos henne på fredagen och då jobbar jag till 19.. och på lördagen börjar jag kl 7... och visst om jag skulle komma är jag hos henne och Helena vid 20, och så kan jag stanna två timmar. På lördan har Eva inflyttningsfest, och sist jag festade en lördag när jag börjat kl 7 låg jag och spydde hela söndagen efter. Trots att jag sovit två timmar när jag kom hem, druckit varannan vatten och slutat dricka vid midnatt. Jag börjar dessutom kl 11 dan därpå nu och måste således gå upp kl nio. Det funkar inte att festa då. Kul. Jävligt kul. Men jag får försöka förklara för mig vänner att inga jobbarkompisar vill. Ja ja.
Och den här helgen när jag är ledig har jag NAAAAAAAAAAAADAAAAAAAAAAA inplanerat. Inga pengar, inga planer, inte ett skit. Det enda som har muntrat upp mig den här veckan är Sunes jul. Tror fan jag ska kolla på några avsnitt så jag blir på lite bättre humör. Sen Navids " med myckett fett" var också underhållande :P :P :P

Det är ishalt idag. I förrgår frös det på och all regn blev till is. Roligt, speciellt när jag cyklar till jobbet. Idag var jag så snål efter jobbet att jag gick hem för jag vägrar betala bussen. I väntan på att mina dubbdäck skulle bli klara. Våran cykelhandlare tar nog sig själv på lite stort allvar.. jag gick dit igår med cykeln för o höra om jag kunde lämna in den, killen bara "Har du bokat tid..?" och jag har då aldrig hör talas om man måste boka tid för o komma med en cykel så jag blev lite sur och svarade i spydig anda "Nehe, måste man det men då kan jag ju ta numret och gå hem och ringa då": Han sa att jag fick komma tllbaks dan därpå för att lämna in den. Herregud.
Ioouuhh, det var värsta mega catfighten här ute nyss. Jag satt här och tänkte att det låter lite konstigt från grannen, de har också en katt (innekatt) så tänkte att det var den.. eller en bebis men så hör jag att det är utanför fönstret. Semmeln satt och skrek och fräste åt en annan ganska stor gråvit katt, awwww.. stackars lilla dumma Selma.