Det var länge sen...
...jag mådde så dåligt som jag gör nu. Jag är så besviken på min omgivning. Nyligen träffade jag en gammal killpolare (Johan) som jag inte sett av på rätt länge, vi har stått varann ganska nära en tid och han hjälpte mig med en hemsk grej för länge sen, iallafall så var jag hemma hos honom för att snacka lite och så. Alltså, vi pratade om hans jobb, hans lägenhet, hans tjej, hans hund, hans intressen, hans brorsa, hans brorsas jobb med mera. Jag tror inte ens han frågade hur jag hade det, vare sig privat eller på jobbet eller med familjen och vi har känt varann i nästan tio år. Sen är Jocke här i Uppsala nu över jul och några dagar och träffade honom igår, det var nästan lika illa där, hans jobb, hans ex, hans fotografering, hans lägenhet med mera.
Är jag plötsligt så lite jävla värd att jag inte ens är värd att höra hur jag mår??!! Jocke och jag har alltid gillat varann och en sommar hängde vi jämt och gjorde sjuka och roliga grejer ihop. Jag vet inte, jag blir bara besviken och skitledsen. På alla och allt.
Sen har jag blivit upprepad fetingsdissad av killar på senaste, vilket i sin tur har fått mig att känna mig totalt fel på alla sätt och vis. Visst, allt jag har gått igenom under alla år av misery klarade jag mig själv, det är ingen annan som nånsin har hjälpt mig förutom mig själv (jo DBT-teamet såklart). Men ändå när man mår riktigt dåligt och bara vill ligga och gråta under täcket så finns det ingen som bryr sig.
Utåt sett är jag alltid glad, framförallt på jobbet, även om jag kan vara arg ibland visar jag aldrig att jag faktiskt mest är ledsen.
Nu ska jag gå och duscha och gråta och tänka på mitt underbara liv.
Det blir bättre, men det var lite dålig timing just nu att må kasst.
Är jag plötsligt så lite jävla värd att jag inte ens är värd att höra hur jag mår??!! Jocke och jag har alltid gillat varann och en sommar hängde vi jämt och gjorde sjuka och roliga grejer ihop. Jag vet inte, jag blir bara besviken och skitledsen. På alla och allt.
Sen har jag blivit upprepad fetingsdissad av killar på senaste, vilket i sin tur har fått mig att känna mig totalt fel på alla sätt och vis. Visst, allt jag har gått igenom under alla år av misery klarade jag mig själv, det är ingen annan som nånsin har hjälpt mig förutom mig själv (jo DBT-teamet såklart). Men ändå när man mår riktigt dåligt och bara vill ligga och gråta under täcket så finns det ingen som bryr sig.
Utåt sett är jag alltid glad, framförallt på jobbet, även om jag kan vara arg ibland visar jag aldrig att jag faktiskt mest är ledsen.
Nu ska jag gå och duscha och gråta och tänka på mitt underbara liv.
Det blir bättre, men det var lite dålig timing just nu att må kasst.
Krogen är inte till för fula
Jag kan verkligen förstå att jag mådde sämre förut, med tanke på att jag gick ut mer. Självförtroendet får en rejäl jävla känga varje gång man ska gå ut. Spelar ingen roll hur söt och fin jag kände mig innan, väl ute är jag otillräcklig. Nåja, jag har kommit över stadiet där man tror att något romantiskt och fint ska hända ute. It won´t happen. Never did, never will. Jag har också fått bevis att det spelar ingen roll om man är den där glada humoristiska tjejer som bjuder på sig själv, är trevlig och får andra att skratta. Nu är det bevisat, det hänger bara på utseendet! Och jag som inte ens är ful? Hmm. Ja ja.
Jag brukar bli lite gladare och på finfint humör när man druckit, men går man ut så blir det så fel. Jag skyller på bj, jag hatar det stället. Det är så oerhört destruktivt . Jag har lovat mig själv vissa saker att inte göra om, jag tänker aldrig göra nåt mot mig själv p.g.a nån sån skit. Det var riktigt skönt att komma hem sen igår. Jag har mått ganska halvkasst idag, men det kunde definitivt varit värre. Jag tror förresten inte jag vill träffa Kalle nåt mer. Jag nöjer mig fint med David.
Haha Anna den slampan fick nåt inatt, och bra verkade det vara också, en officer och allt, grattis, du tog kål på tomten ;-)
Tatueringen kliar, men det känns jättebra att jag fick den fixad, jag stod ut med smärten den här gången också.
Imorn börjar jag kl 7 så blir tidigt ikväll. Bara 10 dagar kvar till jul.
Man får inte ta sig själv på för stort allvar..
Gjorde man det skulle man ju gå runt och ha ångest över allt onödigt man gjort och allt nödvändigt man inte gjort jämt.
Jag hade väl lite ångest efter julfesten med jobbet men på det stora hela var det jättekul. Alla umgicks och åt, drack, sjöng, dansade, pratade, skrattade och hela köret. Inget bråk, inget svineri. Bara stackars Patrik som spydde. Visst, jag gjorde tre pinsamma grejer, men jag dör inte för det. Mest pinsamt blir det att träffa Jonas på jobbet, annars bryr jag mig inte direkt.
Igår (måndags) hade jag rätt mkt ångest över det mesta när jag vaknade och ville varken göra något eller träffa någon, men ( tänkte på göra-tvärtemot-känslorna under känsloregleringsmodulen från terapin) och gick och tränade och fikade med Sussi och det var mucho trevligt. Sussi ska flytta ihop med sin kille Peter, weiha, han har precis köpt en 2a i knivsta så de flyttar ihop i slutet av januari.
Blir lite irriterad över att Sussi under tiden hyr ut sin lägenhet till Issas ex, hallå, hon känner ju inte ens honom! Och här kommer jag och blir 25 snart och har beklagat mig så mkt under det senaste halvåret hur svårt det är att hitta ett boende och så går hon och hyr ut den till nån hon inte känner och bara sådär också när jag har känt henne under flera år. Kul att hon hade mig i åtanke. Det var som när min mobil gått sönder och Sussi precis köpt en ny mobil och jag försökte fråga om jag kunde få köpa hennes gamla, men då sa hon att hon ville ha den som en extramobil, sen går hon och säljer mobilen till Issa (återigen Issa, vad är det med den människan...) för att Issa ska ha två (!!) mobiler. Shysst.
Jag har alltid vetat att jag är jävligt lågpriroriterad när det kommer till det mesta men nånstans börjar man ju undra.
Sussi ska i vilket fall ha födelsedagsfest nu på lördag som jag ser fram emot. Okej, bara för att jag började babbla om det där med lägenheten och Issa blev jag lite bitter.. jag vet hur det kommer va på festen... suuuuck. Ja, jag vet, jag är inte snygg och smal och har världens finaste jobb så jag är inte värd att prata med. Men fine. Alla killar är alltid intresserade av Jennie och Issa. Peter (Sussis kille) skulle dra dit en del av hans polers iaf, hans brorsa skulle också komma, hans brorsa är rätt lik David, måtte jag hålla käft om det på lördag iaf. Jag ska bara ta med mig tre cider att dricka.
Jag jobbar på lördag, 7-16:10, det är både bra och dåligt. Bra för att då kommer jag hem i tid och hinner fixa mig och hela köret innan jag ska till Sussi utan att stressa ihjäl mig. Dåligt eftersom jag måste gå upp 05:30 på morgonen och kommer vara skittrött.
På fredag ska jag till Rough Stuff och fixa mig tatuering, dels fylla i den på ett ställe där den den tappat färg under läkningen och dels lägga till lite skuggning på ena sidan. Det ska jag ha kl 16 så jag hinner hem i tid iaf.. måste ju gå och lägga mig typ klockan 20 om d ska bli nån sömn inför lördagen. Köpte en klänning igår som jag ska ha. Först köpte jag en kjol på Gina men ångrade mig. Plus att jag fick fetångest, kjolen var i storlek 44 och det har jag bara inte. Klänningen var i storlek 40 haha, mkt bättre :P
Jag hade väl lite ångest efter julfesten med jobbet men på det stora hela var det jättekul. Alla umgicks och åt, drack, sjöng, dansade, pratade, skrattade och hela köret. Inget bråk, inget svineri. Bara stackars Patrik som spydde. Visst, jag gjorde tre pinsamma grejer, men jag dör inte för det. Mest pinsamt blir det att träffa Jonas på jobbet, annars bryr jag mig inte direkt.
Igår (måndags) hade jag rätt mkt ångest över det mesta när jag vaknade och ville varken göra något eller träffa någon, men ( tänkte på göra-tvärtemot-känslorna under känsloregleringsmodulen från terapin) och gick och tränade och fikade med Sussi och det var mucho trevligt. Sussi ska flytta ihop med sin kille Peter, weiha, han har precis köpt en 2a i knivsta så de flyttar ihop i slutet av januari.
Blir lite irriterad över att Sussi under tiden hyr ut sin lägenhet till Issas ex, hallå, hon känner ju inte ens honom! Och här kommer jag och blir 25 snart och har beklagat mig så mkt under det senaste halvåret hur svårt det är att hitta ett boende och så går hon och hyr ut den till nån hon inte känner och bara sådär också när jag har känt henne under flera år. Kul att hon hade mig i åtanke. Det var som när min mobil gått sönder och Sussi precis köpt en ny mobil och jag försökte fråga om jag kunde få köpa hennes gamla, men då sa hon att hon ville ha den som en extramobil, sen går hon och säljer mobilen till Issa (återigen Issa, vad är det med den människan...) för att Issa ska ha två (!!) mobiler. Shysst.
Jag har alltid vetat att jag är jävligt lågpriroriterad när det kommer till det mesta men nånstans börjar man ju undra.
Sussi ska i vilket fall ha födelsedagsfest nu på lördag som jag ser fram emot. Okej, bara för att jag började babbla om det där med lägenheten och Issa blev jag lite bitter.. jag vet hur det kommer va på festen... suuuuck. Ja, jag vet, jag är inte snygg och smal och har världens finaste jobb så jag är inte värd att prata med. Men fine. Alla killar är alltid intresserade av Jennie och Issa. Peter (Sussis kille) skulle dra dit en del av hans polers iaf, hans brorsa skulle också komma, hans brorsa är rätt lik David, måtte jag hålla käft om det på lördag iaf. Jag ska bara ta med mig tre cider att dricka.
Jag jobbar på lördag, 7-16:10, det är både bra och dåligt. Bra för att då kommer jag hem i tid och hinner fixa mig och hela köret innan jag ska till Sussi utan att stressa ihjäl mig. Dåligt eftersom jag måste gå upp 05:30 på morgonen och kommer vara skittrött.
På fredag ska jag till Rough Stuff och fixa mig tatuering, dels fylla i den på ett ställe där den den tappat färg under läkningen och dels lägga till lite skuggning på ena sidan. Det ska jag ha kl 16 så jag hinner hem i tid iaf.. måste ju gå och lägga mig typ klockan 20 om d ska bli nån sömn inför lördagen. Köpte en klänning igår som jag ska ha. Först köpte jag en kjol på Gina men ångrade mig. Plus att jag fick fetångest, kjolen var i storlek 44 och det har jag bara inte. Klänningen var i storlek 40 haha, mkt bättre :P
En sorglig dag
Fick reda på idag att Patrik ska sluta. Han är så vettig, fin, söt, snygg, trevlig, tillmötesgående, rolig, kompetent... Så jävla trist att han bara ska sluta. Jag är genuint ledsen. Jag gillar honom jättemkt. Han är dessutom den snyggaste killen på jobbet. :-(
Varför? Nåja, det angår inte mig. Jag förstår honom till viss del.. det är inte allt på jobbet som är direkt underbart.
Var hos David och hade lite tjoho. Som tröst eller nåt. Han har typ nada personlighet och var tråkig. Och det sa jag också.
Jag är missnöjd med lite av varje för tillfället. Var rejält taggad inför personalfesten på lördag men det dog nu. Ja ja, jag jobbade inte så mkt med honom ändå. Trist för Danne också.
Ja ja.
