sussistandalone

Jag har inte gråtit så mkt på jättelänge.
Jag är så jävla arg. Jag är så jävla arg.
Jag känner mig så jävla fel, så jävla ful, så jävla dum, så jävla fet. Som en jävla gris. En fet dum gris.
Som ingen kan tycka om. Eller vara med. Eller ta på allvar.
Jag kommer alltid vara ensam.
Jag kommer alltid vara ensam.
Jag kommer, alltid, alltid, alltid vara ensam.
Jag känner mig fel och ful och utanför överallt. Bland vänner, på jobbet, i sängen, på krogen, överallt.
Jag har sagt det en triljon gånger, ingen, ingen, ingen bryr sig. Jag är inte tillräckligt bra.
Alltid en ful medelmåtta. Dum. Efter. Tjock. Värdelös.
Jag önskar jag hade blivit född till något annat. Eller åntminståne fått en ärlig chans.
Jag har inte fått en ärlig chans. Jag har kämpat och kämpat men aldrig fått nåt.
Ni som inte känner mig, det vill säga alla kan dra åt helvete. Det finns ingen som känner mig. Inte nån av mina gamla vänner, inte nån av mina nya.

Titta inte på videon, för den än hemsk. Mkt värre

http://www.youtube.com/watch?v=pu-8wGbWMro