sussistandalone

Efter ett par stärkande dagar i norra fjällen med mamma är det mycket bättre.
Ingen ångest, och tänk va skönt att vara fri från nån kille. Nä, inga killar på ett tag, det var det som var ångestkällan. Så det var rätt tid att åka bort på. Vi hade dessutom fin åkning, rätt fint väder och bara myspysigt och trevligt.

Faaeen, jag har stukat foten, det var i lördags då jag ramlade när jag var lite på lyset, pang nerför trappan. Aj aj, aj, det gjorde så jääääävla ont. Bandage och kryckor nu. Hoppas det blir bättre till på lördag när vi ska till Sussi i knivsta.

Inflyttning snart! Får tillträde på fredag (tisdag idag), det är också då vi ska till banken och skriva på papper.
Jag och mamma har tjafsat lite om hurvuda mkt nytt jag ska ha i lägenheten. Hitills lutar det inte att jag ska få nåt nytt alls, på sin höjd ett köksbord, men mamma är så snål så hon kommer säkert hitta nåt gammalt bord hon tycker jag kan ha.

Jag ska ha våra gamla fula köksstolar. Våra gamla mattor, gamla tv-möbel, gamla soffbord, gamla hyllor... Jag ska inte ens få en ny säng utan morsan vill hör och häpna köpa en begagnad säng!! Hur kul är det??? En begagnad säng :-(
Jag ska väl be på mina bara knän för att få en ny lampa, hon tycker redan jag har tillräckligt med våra gamla lampor.

Samma sak med gardiner, handdukar m.m. Jag ska inte få nåt nytt. T.o.m gamla kastruller ska jag ha, jag köpte nya bestick själv för jag vill inte ha våra gamla skitfula 80-talsbestick med sunkigt trähandtag, urk. Vi ska heller inte göra om nåt nånstans, inga nya tapeter etc.
Så tänker jag på vad min kära syster har fått. Jag sitter i hennes rum just nu så kan ju rabbla upp det, när vi flyttade hit fick jag inget nytt alls iöverhuvudtaget. Cissi fick : Ny säng, cd-hylla, tv-möbel (och våran stora feta platt-tv också såklart), ny garderob, nya svindyra tapeter, nya hyllor, tre nya lampor, ny gardin, nya tavlor.
När jag påpekar detta för mamma blir hon vansinnig och kommer med det helt ogebripliga försvaret att - Ja men Cissi och du är ju olika! Du har ju inte velat fått nåt!!. Ehhh.. det har jag visst det påpekar jag tillbaks.. och mamma blir genast skitförbannad och bara " Du har väl fått så mkt annat!! Ta den där Parisresan!! - Men mamma, det var i 2an på gymnasiet för 7 år sen och Cissi har ju också fått åka på resoer.. Suck.
Alltså.. jag vet inte.. jag förstår inte hur man kan ge ett av sina barn så mkt, och ett så lite. Det är inte bara möbler.. det är mobil, digitalcamera, dator, cykel...
Fast jag har hela listor med saker Cecilia fått som inte jag har fått så ser mamma inte orättvisorna i det. Hon skrek att jag skulle ju få en massa saker nu när jag flyttade och jag undrade desperat- VADDÅ!! Allt som jag ska ha med mig är ju begagnat! T.o.m det som hon ska köpa till är ju gegagnat!!
Hon har lagt åtskilliga tusenlappar, verkligen många många många tusen kronor på min syster. Hon får hem betalningspåminnelser hela tiden och beställer hem det ena och det andra. Jag lånade en cd ur syrrans cd-ställ, hon blev skitpissed och skrek att hennes dyrt inköpa cdsamling skulle jag ge fan i. Det är bara det att Cissi beställde allt från cdon.com och lät mamma betala men det har visst syrran glömt.
Jag har inte glömt.
Man ska behandla lika barn lika.

Ikväll blev jag dumpad.
Han är så feg. Han erkänner ingenting. Låtsas som ingenting. Skyller ifrån sig. Spelar oskyldig. Som om han inte hade nåt med saken alls att göra. Som om det inte var nån stor grej alls. Åtta mysiga helgen åt helvete. Två månaders dejtande och engagemang för ingenting. Ingenting. Jag önskar så himla mkt att jag aldrig hade tagit hem honom den där kvällen för två månader sen. Att jag bara hade låtit honom vara. Jag borde fattat det... jag tog allt initiativ.
Vad fick jag för det..? Ingenting. Jag står ensam nu och undrar vad som gick fel. Varför sa han inget..? Bara låta tiden gå och han säger att han inte visste vad jag kände men han visste! Han såg. Han ljög för mig. Han spelade ett spel. Han ville ha lite kul.

Så är det med nästan alla män. Jag trodde verkligen att han brydde sig om mig. Jag trodde han ville ha mig. Jag känner mig så jävla lurad, så trampad på, så ledsen, så besviken, så dum, så ful, så otillräcklig så förudmjukad, så förlöjligad.
Alla fina ord. Alla vackra gester. Som betydde exakt ingenting.

I nuläget vet jag inte vad jag ska göra åt det hela. Jag vet inte om det hela beror på årstiden och allmänt deppigt eller om det bara är personen i fråga som leder till denna gigantiska ångest. Eller om det är en kombination av de två. Om det "bara" är att jag är deppigt (som fan ska tilläggas) så vill jag inte göra mig av med relationen.
Det är nån typ av hatkärlek. Varför ska jag lägga band på mig och anstränga mig och må dåligt... om jag inte får nånting ut av det i slutändan. Vänta ut det..? Hur länge ska jag ha ångest..? Hur länge ska jag må så dåligt? P.g.a en person?
Jag har verkligen försökt använda mina DBT-färdigheter men det hjälper väldigt lite...
Det känns som att vad jag är gör så blir det fel.
Wait it out.
Jag vill bara få en riktig bekräftelse.

Fuck it.

Nu har jag/vi köpt en lägenhet till mig!! Skrev på papperna i fredags. Jag fick nästan panikångest, det är inte det att jag inte är glad, vad tusan jag har ju tjatat om nytt boende länge nu. Det var bara när jag satt där och såg mig själv ensam i lägenheten helt tyst och ensamt. Jag vet inte riktigt.. sen är jag bara så trött. Jobbat sex dagar den här veckan, gått upp tidigt alla dagar. Ska ha mens snart så är jättekänslig. Känner mig nere och har ångest nästan hela tiden. Har varit sjuk och har jobbigt munsår nu, det har varit mkt stress...
Jag vet att jag kan vara nedstämd den här årstiden.. men det tär på mig, Sen det här med J tär på mig ännu mer nästan. Jag har ett stort problem. Han har en mkt nära tjejkompis, A. De gör allt ihop. Ses ofta, Ringer ofta. Smsar ofta, De kallar varandea saker som bäbis och liknande. De har knullat massor. A har typ varit kär i Jonas.. och vad Jonas kände för henne vet jag inte riktigt. Jag vet bara att det hela stör mig. De är en millimeter, en hårsmån från att vara tillsammans.  Fast det är JAG som dejtar honom eller vad faaaan det nu är vi håller på med. Han är tydligen singel iaf. Jahapp då är jag det också. Han pratar om tre saker: Gitarr, magic, A. Gitarr, magic, A. Gitarr, magic A. Jag är så trött på att höra nåt om henne. Och han tar alltid henne i försvar. Hon är som en förbannad ängel man egentligen bara vill bli av med. Fast jag vet att jag mest är osäker och ledsen.
Hade de baaara varit kompisar hade jag inte brytt mig! Men de har haft känslor för varann och har haft sex i princip ända tills han träffade mig,. En kille på jobbet frågade hur jag visste att de fortfarande inte hade det. Det har de inte, men jag är ständigt medveten om deras relation. Jag känner mig inte omtyckt eller uppskattad. Jag kommer inte priroriteras. 
She´s number one. Jag är verkligen så intresserad av honom.. i fredags insåg jag det. Det är jobbigt.


Jag flyttar in om en månad. Jag fick lite pengapanik... hur mkt är det egentligen jag ska betala för mitt boende varje månad? Minst 4000 iaf. Sen är det ju en drös saker som skulle behöva inköpas...  Lägenheten i sig är iaf i toppskick. Allt är nyrenoverat. Badrum, kök, hall. Jättefräscht. Det är en väldigt ljus lägenhet, det är fyra fönster. 
Oj vad trött jag är nu känner jag... ska försöka gå och lägga mig snart.
En kopp té, kolla lite på tv kanske. Vadsonhelst som kan distrahera mig från att känna av den krypande ångesten.
När jag var liten hade jag också ångest, men jag visste inte vad det var, jag trodde jag hade dåligt samvete för nånting jag hade gjort fel, men jag kunde inte komma på vad det var.. och då blev det ännu värre och jag tyckte jag var dålig.
Nu vet jag vad ångest är. Den kommer  gå över. Bara hålla ut lite, Inte agera enbart på känslorna. En sak i taget. Distrahera. Göra trevliga saker. Umgås med vänner. Jaaa på tisdag ska vi ha myspyskväll ett gäng tjejer från jobbet. Det ser jag fram emot, vi ska va hos Vickan. :-)