sussistandalone

Ikväll blev jag dumpad.
Han är så feg. Han erkänner ingenting. Låtsas som ingenting. Skyller ifrån sig. Spelar oskyldig. Som om han inte hade nåt med saken alls att göra. Som om det inte var nån stor grej alls. Åtta mysiga helgen åt helvete. Två månaders dejtande och engagemang för ingenting. Ingenting. Jag önskar så himla mkt att jag aldrig hade tagit hem honom den där kvällen för två månader sen. Att jag bara hade låtit honom vara. Jag borde fattat det... jag tog allt initiativ.
Vad fick jag för det..? Ingenting. Jag står ensam nu och undrar vad som gick fel. Varför sa han inget..? Bara låta tiden gå och han säger att han inte visste vad jag kände men han visste! Han såg. Han ljög för mig. Han spelade ett spel. Han ville ha lite kul.

Så är det med nästan alla män. Jag trodde verkligen att han brydde sig om mig. Jag trodde han ville ha mig. Jag känner mig så jävla lurad, så trampad på, så ledsen, så besviken, så dum, så ful, så otillräcklig så förudmjukad, så förlöjligad.
Alla fina ord. Alla vackra gester. Som betydde exakt ingenting.